Blä
Anledningen till det ringa bloggandet beror på att jag haft sån kuk-ångest de senaste dagarna att jag inte kunnat koncentrera mig så pass mycket för att ådstakomma ett inlägg. Så fort jag försöker få en liten fridfull stund så kommer alla falska tänkar om att jag måste kolla saker. T ex så har jag ägnat timmar år att lyfta på sådant som soffkuddar, filtar, mattor, tallrikar i skåpen osv för att se att det inte ligger någonting där som ska självantändas och börja brinna. Jag vet att det är helt sjukt men min hjärna fungerar inte som den ska.
Börjar inse att min hjärna lider av total fettbrist och att det är därför jag måste göra massa knäppa saker, vilket har gjort det lite lättare att äta mer onyttigheter.
Japp, sånt här skit ägnar jag mina tankar åt
Sitter och har ångest för att jag tror att det ligger någonting "fel" i en korg med nytvättade sprumpor. Vet inte vad detta "fel" skulle kunna vara men det känns som att om jag inte går och plockar ut och vänder och vrider på varenda jävla sprumpa så kommer någonting katastorfalt att inträffa.
Men jag ska verklign hålla ut och stå emot, har fallit för så många tvång men det hjälper mig verkigen inte kortsiktigt.
Sökes: Sällskap till TV-inspelning
Varje kväll innan jag somnar tänker jag "imorgon börjar jag leva normalt"
Tänk om man bara kunde vakna upp och inte veta vem man var, i alla fall ha glömt bort alla konstiga ritualer och negativa tankar.
Mamma berättade att brorsan sagt att han ville skjuta en giftpil i mig så jag blev medvetslös. Han skulle trycka i mig massa mat och när jag var normalviktig skulle han väcka mig och allt skulle vara bra.
Det gör mig varm i hjärtat men samtidigt känner jag sån skuld.
Att smygträna
Är otroligt trött, tvingade mig runt löprundan idag, kändes verkligen jobbigt eftersom att jag egentligen inte orkade alls men eftersom att jag springer varje vardag så kan jag ju inte hoppa över det bara för att jag känner mig ur form. Uhuh, not gonna happen.
Jag har länge haft problem med överträning. Det började när jag höll på med friidrott. Eftersom jag alltid varit lätt i kroppen så passade långdistanslöpning mig och jag var riktigt duktig, och presterade bra på stora tävlingar. På idrotten i skolan slog jag alla, även killarna, när vi sprang.
I takt med att jag blev äldre ökade kraven från tränarna och mig själv, jag började överträna nogot otroligt (tror inte jag kommer skriva hur mycket jag tränade för det är ingen som kommer tro mig).
Under mina tidigare sjukdomsperioder har träningen varit det som varit svårast att motstå, vilket inneburet att jag från och till under hela min ungdom har smugit med mitt tränande.
Jag har gömt träningskläder i skogen, sagt att jag varit i stan när jag i själva verket varit ute och sprungigt, genom åren har jag hittat på alla möjliga ursäkter bara föra tt få komma iväg och motionera. Jag var livrädd för att någon min mamma och pappa kände väl skulle se mig och "skvallra". Detta hände naturligtvis åtskilliga gånger och mina föräldrar blev likna besvikna och arga varje gång.
Nu är jag ju över 18 så det finns inte så mycket de kan göra... Inte för att jag tränar så jättemycket numera, men med tanke på min undervikt så borde jag ju inte träna alls. Berättar ju så klart inte för dem att jag tränar men det är nog underförstått. Ibland känns det lite som om de har gett upp på mig.
Folk säger att jag har sådan insikt i mina problem och det stämmer. Frågan är bara varför jag inte bara kan sluta upp med allt skit jag håller på med?
Portad från SATS
Dock var det tydligen inte särskilt uppskattat av alla. Blev inkallad på enskilt samtal med personalen x antal gånger, de måste ju förmedla en hälsoprofil och jag passar uppenbarligen inte in i den.
Nu har de spärrat mitt kort också... Attans bananer!
Desperat?
Skulle verkligen vilja komma bort ett tag, bort från alla invanda mönster. Komma in i rätt rutiner och kunna fokusera på annat. Ligger i sängen och surfar runt på olika resebyråer men det är så svart när man inte vet vad man vill? Vet inte vem jag skulle åka med för den delen. Vore ju snopet att hamna själv med en massa medelålders chartermänniskor, när jag verkligen skulle vilja träffa nya personer i min egen ålder.
Alla tips godtas.
A place called heaven
EFT
För ett tag sedan började jag med en keff grej som kallas Emotional Freedom Techniques (EFT). Det är en ganska ovanlig metod som används för att få bort oönskade beteenden eller fobier (i mitt fall kontrollen av mat och tvångssymdromet). Det går till så att behandlaren (vi kan kalla honom "Kent") knackar på lite olika punkter på kroppen samtidigt som han pratar om sådant som jag tycker är jobbigt. Så får jag säga lite olika ramsor som t ex "Även fast jag är livrädd för att göra fel, så älskar och accepterar jag mig själv".
När han håller på så får jag helt plötsligt ont på olika ställen i magen och då löser han upp dessa ömma punkter genom att snacka och massera, samtidigt som jag ska fantisera att jag löser upp det onda.
Det går inte att förklara bättre, men av någon anledning fungerar det.
Mitt liv så här långt
Så var lite tanken med min låda.... bara det att nu när jag tittade i den inser jag att den består av i huvudsak dessa saker:
1. Foton från när jag var bäbe
2. Lite gammalt skolarbete
3. Självhjäpsmanualer, kognetiva scheman och liknande som jag fått från behandlingar genom åren.
Känns skamligt att erkänna att sistnämnda utgör en majoritet
Nobelpriset till den som uppfann våffeljärnet!
Jag är faktiskt bra på att laga mat. Tycker det är ganska kul att komma på recept och så (fast lite är det nog ockå för att jag vill ha koll på exakt vad jag äter).
Här kommer ett himla bra tips: Smörgår- eller våffeljärn kan användas till allt (typ). Ikväll grillade jag t ex kassler i våffeljärn och åt med ris, sallad och dijon-yoghurt. Hut gott som helst ju!
Andra saker jag brukar tillaga i våffeljärn är, för att bara nämna några:
Lax
Kyckling
2 st Ica Gott Liv Kycklingkorv (bara 60 kcal/korv)
Quorn
Förutom att det är enkelt så behöver man inte tillsätts något fett, brukar även lägga bakplåtspapper i så att det inte blir äkligt så snabbt.
Nära till tårar
Efter det passade jag på att hämta ut lite pollen-medicin till brorsan på apokteket. När jag går ut skriker nån random snubbe efter mig
"Behöver du hjälp, eller?"
Jag: "ursäkta"
Han: "Ja, med din sjukdom, man dör om man inte får hjälp"
Har jättesvårt för att gråta (skratta också för den delen) men nu var det fan nära...
Syns det så väl?
Måndag
Mycket skulle lösa sig omjag gick upp i vikt. Det låter sjukt men jag vill inte vara så här smal, hatar att folk tittar. Det är så svart att bli tagen på allvar när man ger intryck av att inte kunna ta hand om sig själv.
Har varit många anställningsintervjuer, men vem vill anställa en anorektiker.
Missta mig inte nu men jag kan egentligen inte säga att jag är anorektisk. Skulle gladerligen väga mera men av någon sjuk anledning får jag ångest av att inte göra som jag brukar.
Robot
Sitter och funderar om jag ska dricka mjölk till maten idag.... livets stora fråga.
Grrr jag vill inte tänka på sådana saker.
När ska jag våga släppa all kontroll?
Har precis torkat ur alla hyllor i skåpen i köket. Tagit ut varenda glas och varenda tallrik, torkat och ställt tillbaka.
Känner mig som en robot, styrd av något helt annat än min egen vilja.
Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det...
Försöker bygga upp mig själv genom att komma på vad jag tycker om att göra (näj för katten räkna kalorier räknas inte). Ska fnula lite granna på saker som jag kan sysselsätta med med för att skingra tankarna.
Just det! Ska berätta om gårdagens framsteg:
Som sagt vill jag komma på saker att göra när jag ska stå emot ångesten som kommer när jag bryter kontrollbehoven. Drog mig till minnes att när jag för några år sedan var inlagd på en ätstörningsklinik hjälpte att sticka. Okidoki, I got a mission.
Uppgift: Lära sig sticka på nytt
Materiell: Stickor, garn, stickbeskrivning
Hypotes: Nä, det skiter vi i. Inga förutfattade meningar, jag ger det ett försök.
Utförande: 1. surfar inpå Hemmets Journal och hittar den ultimata beskrivningen på "Önskekatten du stickar på en kväll"
2. tar min cykel till coop och införskaffar resterande
3. sätter mig framför tv:n och börjar mitt arbete
Resultat: Fortfarande in process. "en kväll" IN MY ASS. Bild på resultatet kommer inom en överskådlig framtid
Slutsats: Även fast det var svårt att tvinga sig själv att sitta och koncentrera mig på katten och inte om spisen, så var det ganska fridfullt ändå. Känner nästan att jag längtar efter att sätta mig och sticka. Dessutom känner jag mig duktig när jag skapar någonting på egen hand. 
Gonmorron,go morron
Ack kära farmor
Min farmor tror att om hon är intresserad av någonting så är jag också det. Så har lät det imorse.
hon: "vad tyckte du om boken?"-
öh whut?
jag: "jo men den var spännande"
Fan det var ju en om Maria Magdalena (jo min farmor är djupt kristen) jag inte ens öppnat den...
hon: "det är så fina naturskildringar eller hur, tidnigarana då? hade du någon nytta av dem?"
tidningar? eh. En gång för några år sedan bläddrade jag i en av hennes Svensk Damtidning; Big misstake. Sedan den dagen får jag efter varje besök en packe att förlusta mig med. Oftast har hon markerat ut med små postit-lappar 'intressant' fakta (kan t ex vara att en kändis som råkar bo i närheten syns på en mingelbild). Dessa tidningar lägger jag med en uns av dåligt samvete i pappersinsamlingen så fort jag kommer hem.
jag: "eeeh jo, men jag har inte riktigt tid att läsa dem, så du kan väl ge dem till Margareta istället?"
hon: "Ska du inte börja spela piano igen? Jag har så mycket noter."
hm.. skulle gärna spela piano, helst lika bra som Mozart, kanske jonglera också eller spela tvärflöjt. Bara det att det kanske inte riktigt allra högsta prioritet just nu....
Suck
Man kan tro att jag inte gillar min farmor, men det är inte sant
PH - en räddare i nöden
Dagen har varit helt okej, över medel i allafall. Det fina vädret gör det mycket lättare.
Började som vanligt med en löprunda efter frukost. Eller löpning och löpning, det går ju inte särskillt snabbt måste jag säga, min kropp är inte särskillt stark. Hur som helst gör jag det även om jag vet att min kropp inte mår bra av det... när jag springer blir det som att jag kan släppa all kontroll och oro.
Tog cykeln ut till Djurgården och Rosendal och spenderade kvalitetstid med moster min. Hade verkligen peppat för att käka en ordentlig lunch med henne där men hon hade redan ätit och fan heller att jag tar intitivet till att gå och sätta mig och äta. Köpte istället lite kesella och jordgubbar på vägen hem och satte mig längs Norrmälarstrand.
Jag äter rätt mycket nästan 3000 kcal om dan men jag tränar en del så jag går ändå inte upp i vikt. Har svårt att äta riktig mat till lunch och speciellt när jag är med andra. Så det är verkligen någonting som jag vill förbättra. Har mina livsmedel som är "godkända" och håller mig helst till dem.
Ska i alla fall fartsätta njuta av dagen och unna mig själv att koppla av.
Hjulet snurrar men hamstern är död
Mitt liv är verkligen total kaos, hur kunde det bli så här? Jag kontrollerar mig själv så sjukt hårt; har haft ätstörningar sedan jag var 11, det är 8 år. Vilken waste of time.
Det suger att inte kunna kontrollera sina egna tankar. Jag är rädd för mig själv, rädd att nästa dag ska bli lika värdelös som den här.
Maten och träningen är en baggis jämfört med lidandet som tvångstankarna ger. När hjärnan inte får tillräckligt med fett blir den helt fuckt up. Mina dagar går åt till att städa, gång på gång kolla att spisen/kranen/duschen/kaffebryggaren är av. Ibland måste jag skuva fem gånger på alla mina nagellacksflaskor (vilket är 16 st) för att jag tror att om de är öppna kommer allt självantändas. Jag vet att det är orimligt men jag kan inte motstå.
Nä det är tydligen inte mig det är fel på utan det är en del i min hjärna som är trasig.... det är i alla fall vad självhjälpsmanualerna hävdar. Psykologen säger att jag måste omprogrammera hjärnan genom att möta ångesten. Kämpar och kämpar. GE MIG LIVET TILLBAKA!
Ännu en Goddamned blogg
Den här bloggen är till för att inspirera och vara en förebild.....eller vänta... NOT
Det blir fan för kravfyllt.
Efterlysning!
Snubben iklädd kycklingdräkt som kom gående ensam längs vattnet i förmiddags. Har någon hört/sett något? Alla uppgifter som kan vara av intresse accepteras.
