Blä
Anledningen till det ringa bloggandet beror på att jag haft sån kuk-ångest de senaste dagarna att jag inte kunnat koncentrera mig så pass mycket för att ådstakomma ett inlägg. Så fort jag försöker få en liten fridfull stund så kommer alla falska tänkar om att jag måste kolla saker. T ex så har jag ägnat timmar år att lyfta på sådant som soffkuddar, filtar, mattor, tallrikar i skåpen osv för att se att det inte ligger någonting där som ska självantändas och börja brinna. Jag vet att det är helt sjukt men min hjärna fungerar inte som den ska.
Börjar inse att min hjärna lider av total fettbrist och att det är därför jag måste göra massa knäppa saker, vilket har gjort det lite lättare att äta mer onyttigheter.
Varje kväll innan jag somnar tänker jag "imorgon börjar jag leva normalt"
Tänk om man bara kunde vakna upp och inte veta vem man var, i alla fall ha glömt bort alla konstiga ritualer och negativa tankar.
Mamma berättade att brorsan sagt att han ville skjuta en giftpil i mig så jag blev medvetslös. Han skulle trycka i mig massa mat och när jag var normalviktig skulle han väcka mig och allt skulle vara bra.
Det gör mig varm i hjärtat men samtidigt känner jag sån skuld.
Desperat?
Skulle verkligen vilja komma bort ett tag, bort från alla invanda mönster. Komma in i rätt rutiner och kunna fokusera på annat. Ligger i sängen och surfar runt på olika resebyråer men det är så svart när man inte vet vad man vill? Vet inte vem jag skulle åka med för den delen. Vore ju snopet att hamna själv med en massa medelålders chartermänniskor, när jag verkligen skulle vilja träffa nya personer i min egen ålder.
Alla tips godtas.
A place called heaven
EFT
För ett tag sedan började jag med en keff grej som kallas Emotional Freedom Techniques (EFT). Det är en ganska ovanlig metod som används för att få bort oönskade beteenden eller fobier (i mitt fall kontrollen av mat och tvångssymdromet). Det går till så att behandlaren (vi kan kalla honom "Kent") knackar på lite olika punkter på kroppen samtidigt som han pratar om sådant som jag tycker är jobbigt. Så får jag säga lite olika ramsor som t ex "Även fast jag är livrädd för att göra fel, så älskar och accepterar jag mig själv".
När han håller på så får jag helt plötsligt ont på olika ställen i magen och då löser han upp dessa ömma punkter genom att snacka och massera, samtidigt som jag ska fantisera att jag löser upp det onda.
Det går inte att förklara bättre, men av någon anledning fungerar det.
Mitt liv så här långt
Så var lite tanken med min låda.... bara det att nu när jag tittade i den inser jag att den består av i huvudsak dessa saker:
1. Foton från när jag var bäbe
2. Lite gammalt skolarbete
3. Självhjäpsmanualer, kognetiva scheman och liknande som jag fått från behandlingar genom åren.
Känns skamligt att erkänna att sistnämnda utgör en majoritet
